Jag vet inte om det är den korrekta ordföljden. Men vi låtsas. 

 

Det här med att blogga varje dag visade ju sig inte vara min starka sida trots allt. Men jag tycker att det är fruktansvärt kul när jag väl håller på och om jag bara får lite tid till det. Det var varit väldigt mycket med allt som vanligt. Dels har jag varit i London ett par dagar på semester vilket var fantastiskt. Jag har shoppat så mycket så jag börjar vänja mig vid tanken på att käka mina coctailtomater till lunch och middag resten av månaden. Vilket egentligen inte vore så ekonomiskt, för coctailtomater är fett dyra... Men det är också fett goda. Därav att jag konstant köper små lådor/burkar och trycker i mig som smågodis. Gjorde detta under semestern i England i kombination med alkohol var och varannan dag, en hel del rökande. Detta fantastiska beteende resulterade såklart i att syrorna i munnen, främst av tomaterna då, blev för starka och jag fick små blåsor på sidan av tungan. De söta tomaterna är bäst för att undvika detta har jag kommit fram till. Men de är inte alls lika goda. Har ni smakat Ica's Romantica tomater? Alltså hallå? Hur goda kan tomater bli från en skala på 1 till Jamie Oliver? 

 

Nu ska jag inte bara predika om tomater här. Jag såg en bok i London som jag funderade på att köpa. I slutändan gjorde jag inte det. Vilket jag just nu kan ångra. Det var en bok om lycka, eller glädje. Att finna glädje i sig själv. Satan vad jag ångrar att jag inte hade den just nu. Utan att låta alldeles för deppig eller galen, men jag tror att jag hade behövt den. Jag kommer på mig själv att gång på gång vilja kasta mig själv tillbaka till gamla destruktiva vanor. Det är ju så mycket lättare för mig att befinna mig i dessa spår när saker och ting inte känns helt okej i livet. 

 

För det mesta är jag glad. Jag är inte speciellt deppig eller svår av mig, det är åtminstone min uppfattning. Jag är inte alltid den mest pratglada utåt, en del kan uppfatta mig som blyg eller inåtvänd. Men jag tänker väldigt mycket, lyssnar och analyserar. 

 

Jag ska försöka bli lite lyckligare och mer peppad utan den där boken. Det är ju försent ändå att vända tillbaka och hämta den. Hur svårt kan det vara liksom? Det blir min nya utmaning, kanske att jag gör en grej av det här på bloggen också. Så många är ni trots allt inte som läser och jag är inte heller den som vill hålla allting hemligt och för mig själv. Tvärt om - jag delar gärna med mig av historier ur mitt liv. Varför inte liksom? För det mesta är allt kanske ointressant för omvärlden, men då och då händer det ju saker som även får mig att ifrågasätta hur jag kan hålla ihop mitt liv. 

 

Nu när jag fått ur mig lite tankar och grubbel kan jag säga att allt genast känns bättre. Jag vet att skrivandet är bra för mig och att det är något jag borde värdesätta och lägga mer tid på. Det fungerar som min terapi. Även om jag inte skriver här så skriver jag alltid, på andra ställen. I en dagbok eller på den bok jag så hoppas på att kunna ge ut en dag.