Man har ju varit på ganska många ställen ändå, i många olika syften och i flera delar av världen. Ändå när jag tittade igenom mitt gamla bildgalleri så kunde jag snabbt konstatera att jag varit på ett ställe betydligt många fler gånger än andra, och dessutom dokumenterat det med bilder. Min älskade gamla arbetsplats. Engelen. Där jag hängt och spenderat en så stor del av mitt liv, inte bara för att jobba, utan även privat. Jag tyckte verkligen om Engelen. Det var lätt att trivas där, dels tack vare personalen jag jobbade med, alla bidrog med sitt till sammanhållningen och stämningen. Det var en jargong som kunde låta ganska hård, men jag tror att alla förstod att det som sades alltid var med glimten i ögat, aldrig menat för att såra eller uppröra, och alla tog det alltid bra. Det var liksom så det var. Det var enkelt, och min känsla och upplevelse var att vi tog hand om varandra. Det är en arbetsplats helt olik alla andra jag varit på, både på gott och ont naturligtvis. Allt har inte alltid varit guld och gröna skogar, och det finns gånger jag absolut inte vetlat gå till jobbet. Mest pga trötthet och att jag jobbade väldigt mycket när jag jobbade på Engelen. 

 

Idag är jag otroligt glad och tacksam över min tid där, och stolt över mig själv för att det stället fick mig att växa så otroligt som person. Jag lärde mig massor om mig själv, om människor generellt, vilka man kan lita på och inte. 

 

Även när jag slutat jobba där besökte jag stället en del, och jag kände mig alltid lika hemma. Idag jobbar tyvärr inte större delen av mina gamla kollegor kvar på Engelen, det är sådant som händer antar jag. Jag vet inte hur det skulle kännas att gå dit idag när i stort sett hela personalstyrkan är utbytt... Det skulle nog inte vara riktigt samma sak, även om gästerna också var enormt stor del i att jag trivdes så bra. Trevliga, ärliga gäster. Mycket stammisar, och man fick en fin kontakt med alla. De såg mig, och jag såg dem. Precis som det ska vara. Gästerna kanske är kvar idag, men det känns ändå dumt att gå tid och försöka återuppleva den tid och stämning som var så fantastisk. Om det riskerar att bli pannkaka av allting, så behåller jag hellre de minnen jag har. 

 

Vem försöker jag lura? Jag kommer garanterat gå dit igen, oavsett vem som står i dörren. Vi är ju ett litet gäng som går ut ibland och det är kul att avsluta kvällen där. Dessutom är det ett perfekt ställe att köra lite aw på, eller det var när mina gamla kollegor stod i dörren och vi kunde komma in utan att betala inträde. Nu är det nog inte så. Men jag hörde en så gullig sak en kollega från Anno, han sa att när han ser mig tänker han på Engelen, och när han ser Engelen tänker han på mig och när vi avslutade kvällen då vi hade ätit julbord där. Det lite gullliga var bara att han inte hade uppfattat att det hette "Engelen" utan trodde att det var "Ängel" och därför tänkte han på mig... Hur sött. Han var iofs ganka berusad när han sa det. Men i augusti är det dags för personalfest igen, vi får se om vi går dit. Risken finns.